Keramiska slurrypumpar vs. Gummi-fodrade pumpar vs. Pumpar i rostfritt stål: Jämförelse av livslängd under slipande förhållanden
Vid användning av slipslam handlar pumpens livslängd egentligen inte om en enda slitageklassificering. Det beror på hur snabbt de våta ytorna förlorar material under skärning, stötar och korrosion som samverkar. Keramik, gummi och rostfritt stål har olika tillvägagångssätt, och deras relativa livslängd beror på hur varje material reagerar på partiklar-inte bara på hårdhet.
-
För de våta delarna av keramiska slurrypumpar använder man vanligtvis aluminiumoxid eller kiselkarbid. Dessa keramer är betydligt hårdare än typiska slipande fasta ämnen som kvarts och fältspat. Med det långsamma, jämna flödet av fina partiklar gör det dock att partiklarna inte plöjer in kanaler i ytorna och foder och impeller kan arbeta under långa perioder med försumbar dimensionsförändring. Avvägningen är sprödhet. Keramik kan flisa eller knacka av stora stenar, trampmetall, vattenhammare eller kavitation. Efter initiering av spricka är felmetoden inte längre långsam förslitning utan plötslig fraktur. Det enda andra undantaget är termisk chock där det keramiska fodret spricker och separeras från metallskalet. Det är naturligt att keramik fungerar bäst i låg-påverkan, kontinuerligt flödande service med fina partiklar.
-
Gummi-fodrade pumpar fungerar genom att låta gummiblandningarna böjas och absorbera stöten från stöten. När partiklar träffar pumpytan böjs gummibeklädnaden och fjädrar tillbaka, vilket leder bort energin istället för att skära in i ytmaterialet. Med fina och rundade partiklar, rätt hastigheter och arbetstemperaturer på upp till runt 70 grader kan gummifoder ha en lång livslängd, men med vassa, kantiga material som krossad kvarts och glas kan gummit urholkas. När en fläck uppstår i gummifodret tränger slurryn in och försluter den. Värme, olja och frätande kemikalier förstör gummifoder genom att göra dem hårda och spröda.
-
Rostfritt stål har vanligtvis en nackdel vid slipning. Austenitiska kvaliteter är runt 200–300 HV, medan kvarts och aluminiumoxid kan överstiga 1000 HV, så hårda partiklar skär helt enkelt basmetallen. Duplex eller martensitiska kvaliteter är något svårare, men förbättringen är begränsad. Rostfritt är en bättre passform när korrosion dominerar och nötningen är mild, till exempel sura eller kloridhaltiga uppslamningar. Vissa austenitiska kvaliteter fungerar-härdar under kraftiga stötar, men det härdade lagret är tunt och ger inte mycket skydd mot kontinuerlig skärning. Med mjuka partiklar och låga torrsubstanser kan rostfria våta delar fortfarande ge acceptabel livslängd och undvika keramiska sprickor eller åldringsproblem.
När alla tre jämförs i samma slurry är de verkliga drivkrafterna partikelhårdhet, partikelstorlek och form, hastighet, temperatur, pH och anslagsvinkel. En fin, hög-avfallsslam kan köras flera gånger längre med en gummi-fodrad pump än med rostfritt stål. En grov, hård-partikeluppslamning kommer att uppvisa mycket lite keramiskt slitage, förutsatt att stort trampmaterial hålls utanför. En starkt frätande slurry med endast lätt nötning är ofta säkrare med rostfritt. Fellägen skiljer sig också åt: keramik tenderar att misslyckas plötsligt genom sprickbildning, gummi genom skärning eller åldring och rostfritt genom gradvis väggförtunning, så underhållsstrategier måste matcha.
I praktiken räcker inte enbart "slipande service" för urval. Du behöver den specifika partikelhårdheten, storleksfördelningen, uppslamningens temperatur, pH, hastighetsintervall och om stor-partikelpåverkan är möjlig. Dessa variabler avgör vilket material som håller längre. Varje material har ett fungerande fönster, och när tjänsten flyttar utanför det fönstret försvinner dess ursprungliga fördel snabbt.
